Arholma kyrka

 

Arholma kyrka är inte handikappanpassad!!


Arholmas kyrkklocka ringer till helg

varje lördag kl.18.00. Nyårsafton ringer

kyrkklockan in det nya året. Många på ön

vandrar till kyrkan med facklor och strax

före tolvslaget läses Nyårsklockan av

Tennysson. I mitten av juli inbjuds till

lieslåtter på kyrkbacken och ett 15-tal

öbor och gäster slår med lie enligt

gammal sed.



Kyrkan är belägen på Arholma ö på

Kvarnberget ovanför Kägelbacken,

en samlingsplats där man på det tidiga

1900-talet slog käglor på söndags-

eftermiddagarna om somrarna.

Öboma hade namn om sig att vara kyrksamma.

Före 1870 samlades man i Jerk-Larsgårdensstorstuga och då hände det att

även lekmän predikade.

När ön på 1870-talet fick skolhus,förlades sammankomsterna dit. Kyrkoherde Nordlund på Vätö (1870-80-talen) kom ofta över till Arholma. På ärkebiskopens initiativ byggde man 1917 i skolsalen ett flyttbart skrank, som fick tjäna både som altare och predikstol.

Vid visitationen 1917 bestämdes även att högmässor skulle hållas på Arholma under tio av årets månader en gång i månaden, då vädret så tillät.

Med åren blev tanken på en gudstjänstlokal allt starkare och 1926 ställde sig pastor i församlingen, komminister Gunnar Sjöfors, i spetsen för företaget genom att personligen vädja till privatpersoner med "filantropiskt och religiöst sinne" och genom upprop i tidningarna. Svenska Dagbladet sände ut två medarbetare till ön och besöket resulterade i en understreckare om ön och behovet av en kyrka där. Kort därefter skänkte den evangelisk-lutherska missionsförsamlingen Kungsholmens Missionshydda, som skulle rivas därför att en gata skulle dragas fram där den stod vid Kronobergsparken i Stockholm. Rivningen skedde under dramatiska former: sprängskott dånade var femtonde minut i bergsplatån runtom kyrkan och lika ofta måste arbetarna ta skydd.

När rivningen omsider var färdig låg "stora timmerhögar som öar i ett upprört hav av sten runtom"och man måste anlägga en särskild bro över stenhoparna för att få virket ner till kajen vid Rålambshov, varifrån det fraktades på en vätöskuta till Arholma.

Kapellet kallades till att börja med Mikaelskyrkan därför att det invigdes på

Mikaelidagen den 30 september 1928. Invigningen förrättades av dåvarande

ärkebiskopen Nathan Söderblom. Bland donatorerna fanns alla kategorier av människor, men inslaget av burgna stockholmare var påfallande. Öborna hade bidragit med hundratals dagsverken.

Kungahuset var representerat genom dåvarande kronprinsen och Prins Eugen.

Byggnaden uppfördes efter ritningar av arkitekt Oscar Holm, Stockholm, och kapellet är en träkyrka med vitmålad stockpanel och täckt sadeltak. Grunden är murad direkt på klippan och fäst med järnkrampor i berget. Taket har en takryttare med kyrkklocka i öster och i väster sitter en vindflöjel med året 1928. Långhuset har tre fönster mot non och ett mot söder.

Åt väster har kapellet ett litet förhus eller vapenhus. Här är ingången och framför denna ligger fem kvarnstenar, förmodligen härrörande från den närbelägna kvarnen. Porten till kapellet är av tjärad furu med lidandessymbolerna tång och hammare samt kalk i dörrkarmens övre vänstra resp. högra hörn. Over dörren finns en fronton prydd med ett Kristushuvud med utåtliggande lockar i barockstil. Handtag och gångjärn är i vackert järnsmide.

När Arholma kapell invigdes 1928, utsmyckades det av Harald Lindberg som gåva till församlingen.

Vapenhusets innertak är brunbetsat med en av konstnären i tempera målad bård i

blekblått och gammalrosa. Mittpartiet pryds av Jesusbarnet i klöverformad inramning i barocka svängar i blekblått med rödbruna konturer. Inne i kapellet löper efter taket en bård i rött och blått, med det röda mönstret accentuerat med ljus rosa kontur. Över ingången en roslagsskildring, målad i tempera liksom alla väggmålningarna. Den skildrar ett blågrönt stycke hav med en roslagsskuta förande unionsflagg, lotsad av en liten lotsbåt med röd rand i seglet, som vid denna tid var lotsbåtamas kännetecken. En grå himmel med vita måsar, en mjuk rosa kant med några rosaskimrande måsar omsluter den övre delen av målningen.

Till höger en lotsstation (Källskär?) samt en fyr (Sirnpnäs Klubb?).

Denna målning restaurerades av konstnären 1954. Koret med ljus gråblå bottenfärg inramas av en bårdslinga med blekblå och gröna blad målade med en gråbrun kontur.

Vegetativa rankor runt altartavlan och fönstren på sidoväggarna i svagt allmogeblått.

Nordostväggen pryds av ett grågrönt fisknät på nätsticka och som pendang till nätet ett vikingaskepp på sydostväggen. I fondens takfält Lammet med korsgloria.

Lammet står på ett berg, varur flödar fyra floder, sinnebilden för deras evangelierna.

Runt takfältet i koret omges lammet av fyra änglar. De två närmaste bärande ett

språkband Ps 95: 'Han är vår Gud och vi äro hans folk". Av de yttre änglarna blåser den högra i horn och den vänstra spelar på harpa. De ha alla gyllne glorior och vita vingar, deras hårfärg varierar från gyllenblont till mörkaste brunt. Kläderna äro ax' harmonierande färg till respektive hårfärg, från plommonfärg. blått, turkos till rostfärg.

Altartavlan är ett ungdomsverk av konstnären.

Den ingick ej i hans gåva till församlingen utan var beställd av densamma, skänkt av dåvarande kronprinsen och prins Eugen. Målningen skapades under akademitiden och är utförd i olja.

Den är signerad Harald Lindberg 1927-28. Den ger en bild av en ovädersnatt.

Kristus kommer vandrande på det upprörda havet mot en grupp ängsliga människor på stranden, två fiskare vid sin båt, en äldre man som knäpper sina händer i bön, ett ungt par med sitt lilla barn, alla med av oro präglade ansikten. Runt den gloriaförsedda Kristus är himlen ljusare mot omgivande hotfullt åskgrå skyar. Han bär en svagt ljusgråblå klädnad, har mörkbrunt hår och skägg, och breder ut sina armar i den av Thorvaldsens Kristusgestalt så berömda gesten med öppen famn.

Under tavlan står: 'Waren vid gott mod, det är Jag, varen icke förskräckta. Matt. 14:27".

Altartavlan och väggmålningarna ger kapellet en genuin

skärgårdsstämning och förmedlar en varm känsla med sin fina färgskala.