Väddö kyrka

 

Väddö socken är belägen i norra Roslagen.
Gravrösen av bronsålderstvp och en bevarad runsten
visar att detta på fisk och villebråd rika kustområde
tidigt bebyggdes. I urkunderna omnämns Väddö för
första gången år 1314 i samband
med gällande av den s. k. “sexårsgärden”.

Genom sitt läge fick socknen en för det övriga
Sverige speciellt väsentlig betydelse såsom,
den naturliga vägen Åland och Finland.
Inte minst gällde detta efter Stockholms grundläggande,
då Väddöbönderna ålades den betungande skyldigheten
att frakta varor och resande till Åland samt att hysa de
resenärer, som inväntade lämplig båtlägenhet.

Detta öppna östliga läge medförde också att Väddö liksom största delen av den svenska östkusten, blev offer för den ryska flottans härjningar år 1719, varvid klockstapeln och prästgården, men ej själva kyrkan, brändes.

 

Medeltidskyrkan

Något väster om den nuvarande kyrkan, men på samma kyrkogård som denna, låg fram till år 1840 en medeltida kyrkobyggnad. Dess utseende framgår av en teckning av Rhezelius från år 1635 samt av en plan från 1700-talet. Den bestod av ett rektangulärt långhus med sakristia i norr och vapenhus i söder. Murarna var av gråsten (senare återanvänd i den nya kyrkan) och sadeltaket spånklätt samt försett med tre takprydnader av smitt järn. Kyrkan representerade alltså den i Uppland vanligaste typen av medeltidskyrka och var troligen uppförd under 1300-talet. Man kan notera att fem inventarier av central liturgisk betydelse härrör från 1300-talets första hälft, nämligen dopfunten, altarkrucifixet, madonnabilden samt nattvardskalken och paténen. Ingenting i arkitekturen, så långt man kan avläsa den ur teck­ningen och planen. motsäger att kyrkan byggdes under samma tid.

Långhuset var täckt av ribbvalv, förmodligen stjärnvalv, som slagits först på 1400-talet.

Valven och väggarna var försedda med målningar,antagligen från 1400-talets slut. Väggarnas bemålning överkalkades 1755 eftersom den enligt församlingens präst var “gemen och inga antiquiteter där utinnan’’.

Valvmålningarna stod däremot intakta till rivningen och beskrivs i 1829 års inventarium, på följande sätt: ‘‘Hvalfvet i kyrkan är måladt under Catholska tiden, och föreställer målningen hwars färgor ännu bibehålla sig, diverse händelser utur Bibliska historien”.

Den enda ingången till kyrkan fanns via vapenhuset, men senare togs aven en ingång upp i väster. Nya fönster togs upp under 1700talet.

 

Nya kyrkan

Mot 1700-talets slut hade församlingen växt ur sin medeltida kyrka, och flera förslag till utbyggnad presenterades, senast år 1830. Men år 1839 framlades och accepterades en ritning till en helt ny kyrka, utförd av konduktören J. Hawerman. Resultatet blev, att man under åren 1840-42 rev den gamla kyrkan och uppförde en ny något öster därom.

Denna nya kyrka är ovanligt nog orienterad i nord-sydlig riktning. sålunda med koret i söder och inte i öster, vilket annars är regel. Den har en sakristia mitt på östra långsidan samt ett torn uppfört 1852-54 mitt på den västra.

1872 slog åskan ner i kyrkan med en förödande eldsvåda som, resultat. Dock stod murarna kvar efter branden och redan samma år på­började man återuppbyggnaden efter en ritning av arkitekten Frans Lindskog.

 

Restaureringar

Kyrkan har restaurerats två gånger, 1926 under ledning av arkitektÄrland Noreen och 1968-69 av arkitekt Jörgen Fåk, Kalmar.

Vid den första restaureringen murades de båda sydfönstren på omse sidor om altaret igen, och kyrkan målades i grå stänkmarmorering. Konsolerna mellan tak och vägg höggs bort och taket utformades med kassetter.

 1968 öppnades på nytt korväggsfönstren. Kyrkan fick nytt innertak samt golv av röd kalksten och målades ljus. Den förminskades genom att utrymmen för brudkammare mm avdelades under läktaren.



Här ligger Väddö kyrka: